Varför skulle hon inte få dra av?
Jag har faktiskt jävligt svårt att förstå varför Ylva Johansson skulle ha nån form av dubbelmoral när hon använder sig av det så kallade pigavdraget.
Visst var hon emot den det redan från början, men när det ändå finns så ser jag ingen anledning till att hon inte skulle dra nytta av det. Jag är emot kapitalismen, men jag dricker coca-cola, snusar och bor i bostadsrätt. Är jag också hycklare? Jävla kristen moralism…
Visst hade jag kunnat flytta ut i en koja i skogen och leva på att odla potatis och jaga igelkott, då hade jag i alla fall kunnat slå mig för bröstet med att jag lever utanför kapitalismen. Men till vilken nytta?
Det hela känns mer som ett försök att avleda uppmärksamheten från den sk. FRA-lagen. Jättebebisen har ju som bekant sagt att han vill tysta debatten om just den frågan.
//Trotten
Borgarmedia: SvD, DN, AB,
Bloggat: Svensson, Kildén & Åsman, Jinge, Fröken Prym, LasseB, Alliansfritt Sverige, In Your Face, Emretson, HBT-sossen, Claes Crantz
Andra bloggar om: Pigavdrag, Ylva Johansson, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, FRA-lagen, Hushållsnära tjänster, Sverige, Samhälle, Politik
Problemet är att Ylva Johansson inte bara kritiserat reformen som sådan utan även själva förekomsten av denna typ av tjänster. Folk kan ju “städa upp sitt eget skit”. Hon har så vitt jag vet även uttryck oro över att dessa regler skulle leda till att det etableras ett låglöneproletariat bland kvinnor. Om Johansson menar allvar med dessa resonemang har hon alltså nu valt att bidra till att utvecklingen drar sig i den riktningen.
Man får fråga sig om Johansson bytt hållning i frågan. Vidare blir man ju nyfiken på om hon i sitt vardagstal refererar till personen som städar åt henne som “pigan”.
Det handlar väl inte så mycket om “får” eller “kan” som det handlar om “bör” - det är ingen som tvingar någon att begära avdraget, och om nu denna någon anser att det inte finns ekonomiska skäl för reduktionen är det fullt möjligt att låta bli att skicka in ansökan.
Det viktiga är väl att tjänsten som sådan utnyttjas, och att den som utför den får skäligt betalt. Om pengarna sedan kommer till 100% från en välbärgad (politiker) eller till 50% från staten spelar i det enskilda fallet mindre roll