Är det fel att hata?
Just nu pågår en intensiv debatt i bloggosfären om Hatets plats i politiken. Kan hatet vara en progressiv drivkraft, eller är hatet något som leder till fanatism, massmord och arbetsläger?
Hatet mot dagens orättfärdiga system, mot cheferna, kapitalisterna, polisen och regeringen, är en både förståelig och produktiv drivkraft. Jag kan villigt erkänna att jag hatar den ordning som leder till att en stor del av världens befolkning svälter samtidigt som andra lever i överflöd, jag hatar den ordning som leder till krig, och jag hatar den värlsordning som förvägrar mig ett värdigt liv.
Men hatet får inte förblinda oss. Vårt hat mot den rådande samhällsordningen får inte leda till att vi helt glömmer att diskutera, analysera och nyansera våra åsikter. Då blir nämligen hatet fördummande och leder inte till något konstruktivt. Här kan jag citera Michael Corleone: “Hata inte din fiende, det sänker ditt omdöme” (Gudfadern III).
När man följer den sk. hatdebatten i bloggosfären skulle man kunna tro att den svenska högern gått och blivit hippies. Blogg-högern är nämligen helt förtvivlade över det hat som vänsterbloggarna uppvisar. Framför allt så är det själva ordet “hat” (som i tex. “klasshat”) som skrämmer. I högerns värld har nämligen känslor ingen plats i politiken. I högerns värld så är politik lika med ett sansat meningsutbyte på DN:s debattsidor, modererad debatt i SVT:s Agenda och att stoppa en lapp i en låda vart fjärde år. Politik är för dom inget mer än siffror, statistik och motioner i riksdagen.
Men dom har fel. Politik är nämligen känslor! Politik är hat, och politik är även kärlek, sorg, medkänsla, glädje och glödande passion!
//Trotten
Bloggat: Proletärbella, LOKE, En vanlig Svensson, Schmutt, Petter Partikulärt, Björn Axén
Andra bloggar om: Hat, Hatet, Hata, Hatar, Känslor, Passion, Debatt, Debattklimat, Diskussion, Diskussioner, Diskussionsnivå, Högern, Vänstern, Bloggosfären, Samhälle, Politik
Technorati: Hat, Hatet, Hata, Hatar, Känslor, Passion, Debatt, Debattklimat, Diskussion, Diskussioner, Diskussionsnivå, Högern, Vänstern, Bloggosfären, Samhälle, Politik
“Hat” är ett väldigt starkt ord. Min erfarenhet av “hat” är att det förvisso kan vara en stark drivkraft, men att det är ett tveeggat svärd som är svårt att kontrollera. Hat sätter sig dessutom lätt i “blodet”, har man en gång börjat hata kan man sedan inte lätt sluta (även när grundorsaken är borta).
Hat leder därför till ondska, och ondska föder mer ondska. Gudfadern har rätt, hat förblindar och jag tror att objektiviteten och sanningen blir det som stryker på foten först.
Men att skrämmas kan väl vara okej. Om man kan skämma slag på nassarna med deras egen retorik så må det väl vara hänt. Bara så länge man egentligen inte menar det innerst inne.
Nä, fram för mera kärlek.
Och så “respäck” givetvis
/Zune Zurkart
Ja politik är känsla, men analys är förnuft. Känslan driver en till handling men utan analys är handlingen blind. En handling i blindo är farlig. Så därför kan hat aldrig ha en plats i politik. Det är en allt för stark känsla. Enligt mig även så kärleken. Ty även de godaste intentioner kan leda till helvetet.
[...] om hat på ett sätt som innebär en slag instiotuionaliserat hat. Där är det okej. Jag tycker Trotten uttrycker detta väl när hans skriver: Jag kan villigt erkänna att jag hatar den ordning som leder till att en stor del av världens [...]