Kina som politiskt slagträ
Dagens gästbloggare är Samuel Åkerström, 24, från Lund.
Tidigare idag fick de olympiska fackelbärarna bokstavligt talat springa ett gatlopp i London mellan demonstranter, pro-tibetaner och media. Gordon Brown framstår som svag då den västerländska opinionen står enad mot Kinas Tibet-politik.
I kvällens nyhetsflöde meddelas att Mona Sahlin ‘kräver’ att Reinfeldt ska ta upp fyra dissidenters situation under sitt kommande statsbesök till Kina. Säg till på skarpen först så får ni gärna tala handelsavtal senare. Men just ja, sådant går via EU nuförtiden.
Visionen om ett samlat och likriktat EU har blivit ett alibi för vår apatiska statsminister och vår globetrotter till utrikesminister.
Låt mig vara den första att påpeka det uppenbara: Kina bryr sig inte.
Kinas kommunistparti, och i synnerhet dess centralkommitté, är mindre oroad av avhopp från en och annan statschef på OS invigningsceremoni än hotet från autonomi-krav från strategiskt viktiga provinser. De vet att andra provinser står på tur att agera vid minsta anspråk på medgörlighet till delvis autonomi i Tibet. Kina möts dessutom av sympati från Ryssland som sitter i samma situation med bl.a. tjetjenien.
Den kinesiska allmänheten vars världsbild styrs från peking ser tibetkonflikten som ett utbrott av nationalism á la chiang kai-sheck styrd av religiösa galningar. ‘It’s a religious thing, with the monks’ sa min kinesiska arbetskollega motvilligt efter jag frågat honom om hans åsikt i frågan. Han gillar inte regimen men har förståelse för svårigheterna att hålla ihop ett så oerhört stort land.
Så hur kan vi få Kina att demokratiseras? Kina vet att efter OS, oavsett protester, så kommer det vara business as usual enligt den globala kapitalismens logik. Billigast vinner. Regimen kan sin historia. Så fort det fria föreningslivet får växa så kommer strejkerna att avlösa varandra och provinser slå sig fria.
Två möjligheter till lösning återstår:
1. En progressiv ledare förs fram i Kina.
2. Ekonomiska bojkott och handelsblockader
3. Lena Adelsohn Liljeroth är egentligen en inkarnation av Rosa Luxemburg som under invigningsceremonin av OS kommer att resa sig upp och leda den andra folkrevolutionen genom landet som en flodvåg!
Jag bedömer alla ovan givna alternativ som lika sannolika.
//Samuel Åkerström
Borgarmedia: AB, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SdS, PDK, DBNO
På denna bloggen: Norge hotar med OS-bojkott, Blir det någon bojkott av OS nu då?, Bojkott rätt väg att gå?
Bloggat: Svensson, Jinge
Andra bloggar om: Kina, OS, Bojkott, Peking, Beijing, IOK, EU, Olympiska spelen, Internationella Olympiska Komitén, Peking-OS, OS 2008, Sport, Idrott, Handel, Tibet, Mänskliga rättigheter, Yttrandefrihet, Demokrati, Diktatur, Samhälle, Politik




