Trottens Betraktelser

I många tidningar kan vi idag läsa att kinesiska myndigheters brutala agerande mot demonstranter i Tibets huvudstad Lhasa nu orsakar krav på bojkott av Peking-OS från skilda håll runt världen.

Jag var medlem i Amnesty när jag var yngre, och jag brukar fortfarande läsa Amnesty Press när jag kommer åt. Och då är det naturligtvis svårt att inte få ett horn i sidan till Kina. Ofta så brukar halva tidningen behandla övergrepp i det förment “kommunistiska” landet i Asien och jag tycker det är helt sjukt att ett sådant land, som censurerar internet, förföljer oppositionella och mördar sin egen befolkning, kan tillåtas arrangera OS. Man kan göra en jämförelse med OS i Berlin 1936, då Hitler och nazisterna fick stora möjligheter till PR. Hade nazityskland fått arrangera OS idag? Och så säger dom att sport inte hör ihop med politik…

Ingen regering i världen bryr sig dock tillräckligt mycket om demokrati och mänskliga rättigheter för att våga ge sig på en total bojkott av den möjlighet till PR och prestige som ett deltagande i dom olympiska spelen innebär. Den franska ministern för mänskliga rättigheter, Rama Yade, säger till exempel till radiostationen Europé 1 att “Historien visar att bojkotter inte alltid är effektiva.”, och det må vara sant. Jag brukar i regel vara skeptisk till bojkotter, men i det här fallet tror jag faktiskt det skulle få effekt. Bojkotten skulle hamna mitt i strålkastarljuset och Kinas regering skulle kläs av inför den allmänna opinionen och avslöjas som dom satans mördare dom är. Bojkotten skulle således inte få främst ekonomisk, utan snarare medial effekt.

LOKE skriver om historia, Svensson skriver om sjukskrivningar och Alliansfritt Sverige skriver om fildelning.

//Trotten

Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SDS1, SDS2, SDS3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Dagen, Aftonbladet1, Aftonbladet2
Bloggat: Nya Fotavtryck i Kina, Tankar i natten, Jinge, Det Progressiva USA, Landet Ingenstans
Andra bloggar om: Kina, Tibet, OS, Lhasa, Bojkott, Mänskliga rättigheter, China, Chinese repression, Free Tibet, Olympiska Spelen, Idrott, Demokrati, Diktatur, Propaganda, PR, Reklam, Frihet, Självständighet, Bojkott, Sport, Samhälle, Politik

Tags: Asien, Demokrati, Diktatur, Internationellt, Politik by trotten
No Comments »

Dagens gästbloggare är Samuel Åkerström, 24, från Lund.

SAC/SUF stod och delade ut flygblad utanför Restaurang Botulfs, vid botulfsplatsen i Lund. Konflikten handlade enligt en av demonstranterna om att ett par av de tjejer som arbetar på restaurangen behandlats illa av ledningen. Sexistiska kommentarer från chefen tillsammans med felaktiga löneutbetalningar hade till slut fått en av arbetarna att säga ifrån och kontaka SUF/SAC.

Då stället såg ganska öde ut så antog jag att demonstrationen fick önskad effekt. Stämningen var gemytlig och skägg/icke-skägg ration var hög bland demonstranterna. Jag önskade dem lycka till och gick iväg.

Jag ringde även jag en god vän som jobbat på restaurangen som bekräftade missnöjet mot ledningen.

Tidigare under dagen hade jag börjat läsa Live Working or Die Fighting: How the Working Class Went Global av den engelska författaren Paul Mason. I det första kapitlet beskrevs arbetarupproret i 1800-talets Manchester och paralleller drogs till nutidens Kina. Jag började försöka hitta likheter med Sverige anno 2008.

Kapitalets internationalisering gör som bekant det svårt för blandekonomiska samhällen som Sverige att hålla tillbaka klasskillnader. Samhällen med högt skattetryck får svårare att hålla kvar investeringar och fabriker vars ägare allt mer värdesätter snabb förtjänst.
I ett försök att kompensera för denna förändring av världsekonomin sänks skatterna samt försäkringsnivåerna. Arbetarna övertalas att gå med på detta för att arbetstillfällen ska finnas kvar. På Reinfeldts och Borgs orwelliska dialekt kallas det jobb-politik.

Om vi accepterar synen på arbetarklassen att den oftast (men inte nödvändigtvis alltid) mobiliseras till kamp under tider av social försämring så kan vi ana en tid av ökad spänning, speciellt under kommande lågkonjunkturer. Men det historiskt nya för denna epok är att den globala arbetarklassen egentligen inte har en aning vad som bör göras för att lösa situationen. De sociala visionerna har under de senaste decennierna begränsats till olika riktlinjer för löneökning och procentsatser i försäkringssystemen. Få inom vänstern tror på isolationism och förstatligande av allt och alla. Många tror på den verkligt fria marknadens förmåga att tillgodose människors behov av varor och tjänster. Lönearbetets avskaffande ter sig nästan praktiskt omöjligt men ändå är tron på arbetarstyre starkare än någonsin.

En realpolitisk men ändå visionär debatt är möjlig, om än avlägsen.

Så tyvärr. Händelserna i fredags var inte ett uttryck för någon nyvunnen klassmedvetenhet utan snarare ett tecken på självförtroende och patos bland syndikalisterna. Revolutionen kommer inte börja i Lund (vilket vi kanske ska vara glada för). Men kampen för att behålla status quo i arbetsrättsliga frågor i en tid av negativ förändring kan inte förkastas till förmån för abstrakta framtidsvisioner. Jag vill gärna tro att de som stod utanför restaurangen gjorde en del nytta.

Lämnar er för den här gången med en dikt av Shelley som skrevs om den ovan nämda händelsen i Manchester:

Rise like lions after slumber
In unvanquishable number!
Shake yoru chains to earth, like dew
Which in sleep had fall’n on you:
Ye are many - They are few

//Samuel Åkerström

Andra bloggar om: SAC, Syndikalisterna, Kamp, Arbetarkamp, Blockad, Konflikt, Sexism, Facket, Fackligt, Lund, Restaurang, Politik

Tags: Arbetarklassen, Fackligt, Kapitalism, Politik by trotten
No Comments »