”Alla vill inte bli akademiker”
Dagens gästbloggare är Samuel Åkerström, 24, från Lund.
Citatet i rubriken kommer från Folkpartiets partiledare och Sveriges skolminister Jan Björklund. Ett uttalande som storartat överlever en ytlig språklig analys. Eftersom ordet ”alla” syftar på samtliga människor i världen så kan påståendet vidare undersökas med frågan: Känner du någon som inte vill bli akademiker? En fråga alla kommer svara ja på. Nu har vi klarlagt att alla inte vill bli akademiker och att Janne B:s uttalande till viss del stämmer. Vad ska vi då göra med denna ”nya” information?
LO presenterade för någon vecka sedan en rapport vars huvudsakliga slutsats var att klass och inkomst avgör utbildningsnivån samt att denna påverkan statistiskt sett är större än den negativa påverkan som drabbar människor av icke-svensk etnicitet vars föräldrar har högre utbildning. Tre slutsatser kan då dras:
1. Arbetarklassens barn blir alltmer sällan akademiker.
2. Den statistiskt sett dåliga framtid som väntar varje barn med invandrarbakgrund försvinner om föräldrarna har hög utbildning.
3. LO pekar på att föräldrarnas ”kulturella kapital” har ett starkt inflytande på barnens framtida inkomst och sannolika klasstillhörighet
Vi återvänder till Jannes mantra ”- Alla vill inte bli akademiker” och frågar oss vad ordet ”vill” egentligen betyder. Varför vill den lågutbildades dotter inte bli akademiker i lika hög utsträckning som den som vars föräldrar är högutbildade. Alla gör fria val och har lika förutsättningar, så vad är egentligen problemet?
Är det måhända så att den av liberalerna avgudade fria viljan har skapat en statistisk slump som går att verifiera i alla möjliga samhällen och tidsepoker? Detta är den enda förklaring som kan rättfärdiga påståendet. För om klasstillhörigheten och etniciteten förutbestämmer individens framtid så faller Björklunds applicerande av idéerna om den fria marknadens logik med lika konkurrens på skolväsendet. Den fria viljan är under beskjutning.
Det som ryms i skolministerns uttalande är en ambition att skära ner på arbetarklassens möjligheter till bildning och utbildning. En bilmekaniker behöver inte kunna ekvationer eller ha kunskap om vad EU egentligen innebär för Sverige som suverän stat. Att detta leder till klassamhällets cementering är inget som oroar en liberal.
Vår analys är obekväm då den implicerar att utbildningsfrågor är oavhängiga frågor om klass. Vi identifierar ett problem och en orättvisa som endast ses som en naturlig del av samhällsstrukturen av den samhällsklass Björklund företräder. Då vi nu bekräftat att föräldrarnas kulturella kapital och utbildning i hög utsträckning präglar barnens så begår vi en stor inskränkning av barnets framtida möjligheter om vi, som regeringen föreslår, ytterligare förstärker skiljelinjerna mellan klasserna.
- Gymnasieklasserna och samhällsklasserna.
//Samuel Åkerström
Läs mer: LO:s artikel
Borgarmedia: SvD
Andra bloggar om: Jan Björklund, Skolminister, Skolan, Utbildning, Akademiker, Klasser, klasssamhälle, Valfrihet, Skolstart och valfrihet, Skolpolitik, Skola, Underklass, Arbetarklass, Medelklass, Överklass, Regeringen, Alliansen, Folkpartiet, Liberalism, Samhälle, Politik
