Välgörenhet - ett nöje för överklassen?
Jag och min flickvän hade alldeles precis en diskussion om välgörenhet. Och jag tänkte att jag kanske skulle utveckla mina tankar om det hela här.
Det har varit mycket prat om välgörenhet på sistone, och det verkar vara någon sorts välgörenhetstrend i samhället som kommit hit från USA. Om detta kan man ha många åsikter. Själv så är jag inte odelat positiv. Välgörenhet är, och har historiskt alltid varit, framför allt överklassens sätt att dämpa sitt dåliga samvete.
Microsofts ägare Bill Gates är världens rikaste man. Och en av dom mest givmilda. Men välgörenhetsrekordet innehas av tvåan på listan, Warren Buffet, som enligt egen utsago skänker bort 80 procent av sin förmögenhet, vilket motsvarar drygt 200 miljarder kronor. Och visst, dom 200 miljarderna gör säkert nytta. Men i det stora perspektivet så förändrar det ingenting.Självklart så är det bättre att överklassen skänker några procent av sina väldiga förmögenheter till världens behövande än att dom inte gör det. Men det bästa dom rika kan göra för världens behövande är en åtgärd som är så radikal och slutgiltig så att dom själva inte frivilligt skulle gå med på det.
Kapitalismen, det system som tillåter att 80% av världens tillgångar kontrolleras av en liten minoritet av världens befolkning, finns fortfarande kvar, och så länge vi har en världsordning som bygger på det råa vinstintresset kommer det finnas snuskigt rika och hopplöst fattiga människor. Det vi istället måste göra är att ställa om produktionen till att uppfylla våra, alla människors, behov snarare än att generera profit åt en liten grupp rika.
Alliansfritt Sverige skriver om sjukförsäkringar, Svensson har blivit utsedd till veckans blogg (grattis till det), och på Intisbloggen kan vi läsa om kapitalismen.
//Trotten
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, DI, KvP, AB
Andra bloggar om: Välgörenhet, Filantropi, Insamlingar, Stödgala, Överklassen, Rika, Fattiga, Fattigdom, Kapitalism
