Majoren vill ha tidigare betyg
Jan Björklund, folkpartistisk skolminister och major inom reserven, har nu gått ut med att han vill ha ett system med betygsliknande skriftliga omdömen i skolan. Ett tilltag som skulle leda till ytterligare utslagning och uppdelning av eleverna i ett A- och ett B-lag.
Jag är själv inte alltför gammal (någonstans mellan 20 och 25…) och har min skoltid i färskt minne. Jag var väl inte direkt något klassens ljus. Tvärtom ibland faktiskt, och jag kan faktiskt lova att tidigare betyg eller skriftliga omdömen inte hade hjälpt mig ett dugg. Antagligen så hade det bara gjort mig ännu bittrare och nött ner min självkänsla ännu mer.
Det enda som hjälper mot problemen i dagens skola är mer resurser, mer personal och mer stöd till dom som hamnar på efterkälken.
Alliansfritt Sverige skriver om jämstäldhetsministerns floskler, Fredrich Legnemark tycker att Johan Staël von Holstein är en idiot och Svensson fortsätter skriva om brottslighet.
//Trotten
Borgarmedia: DN, HD, SDS, AB1, AB2
Andra bloggar om: Jan Björklund, Skolan, Skolpolitik, Utbildning, Pedagogik, Skola, Alliansen, Politik
Jag och Slutstadium drev på som fan mot ordningsomdömen på gymnasienivå här i Borås. Jag skrev också ett inlägg i detta nya: http://villeviktor.wordpress.com/2008/01/15/ar-ordningsomdomen-allt-fp-erbjuder/
Kika om du är intresserad!
problemet är ju att man inte alltid vet vilka som behöver extra-hjälp så tidigt idag.
läraren tar nästan enbart upp bra sidor hos barnet och utelämnar därför inte hela sanningen till föräldrarna! när läs/skrivsvårigheterna upptäcks är det ofta en brant uppförsbacke att ta sig uppför för att komma ikapp vilket allt för ofta misslyckas. Sen är människor olika bra på olika saker och det är bara dumt att inte använda de flitiga barnens potentiall fullt ut.
Mm jag håller med. Jag tror betyg kan vara bra riktmärken, men de ska inte göras till något som sätter press på barnen i så unga år. Ansvar är bra att lära sig som barn - men man ska inte behöva stå ut med ångesten över att prestera så mamma och pappa blir nöjda. Som om man inte dög ändå.
Jag tror snarare att problemet handlar om HUR man lär ut och VAD man lär ut. Jag förstår inte varför man ska lära sig historia exempelvis, om man inte har intresset för det. Vilken nytta har jag att veta något om gamla kungar i mitt vardagsliv?