Några rader om försvarspolitik
“Lägg ner fler regementen!” skriver folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman. Widman är inne på samma spår som regeringen, han vill ha en smalare och vassare våldsapparat som med kort varsel kan sättas in i oroshärdar runt om i världen.
Det enda det svenska försvaret sysslar med idag är att kriga i andra länder. Det tycker jag är fel. Det finns ingen anledning att Sverige ska delta i ockupationer av främmande länder, så som vi gör i Afghanistan. Det Widman är ute efter är att vi ska ge oss ut på fler äventyr i USA:s ledband, och att fler unga svenskar ska komma hem till Sverige i svarta liksäckar. Självklart så kan, och bör, Sverige göra insatser i krisdrabbade områden. Men då ska det ske med fredliga och civila medel, med sjukvårdspersonal, hjälparbetare och poliser. Att delta i en ockupationsmakt är varken fredligt eller civilt.
Risken att Sverige skulle bli invaderat av något annat land är, milt sagt, inte särskilt stort. Så då kan man ju alltid fråga sig varför vi över huvud taget fortfarande har ett försvar. Mitt svar är att vi aldrig vet vad framtiden har i sitt sköte. Jag anser, tvärtemot resten av mitt parti, inte att vi ska lägga ner försvaret helt. Men sen så är det helt uppenbart att jag inte är nöjd med det som det ser ut nu, och frågan är hur det skulle kunna se ut i stället.
Svensson skriver om en möjlig socialism, Slutstadium frågar sig vad Sverigedemokraterna gömmer i garderoben, och Mullvaden skriver om våldet i samhället.
//Trotten
Borgarmedia: SVD
Andra bloggar om: Försvarspolitik, Militär, Försvaret, Ockupation, Politik, Samhälle
