Värnplikten på väg bort
Jag läser i DN att borgarregeringen nu är öppna för att avskaffa den allmäna värnplikten. Jag har rätt blandade känslor för det.
Dels så har jag definitivt ingen lust att själv mot min vilja bli utskickad i skogen för att lära mig att mörda i ett år (jag fick för en gångs skulle glädje av min gamla trafikskada, och förklarades icke duglig direkt), men samtidigt så måste vårt försvar ha folklig förankring. Dels för att jag tror att det är mycket effektivare då, och dels för att det kan förhindra en snedrekrytering inom försvaret, jag ser alltså hellre ett försvar bestående av vanliga schysta unga killar och tjejer med normala värderingar och rättskänsla, än ett försvar bestående av skjutglada stridisar med grumliga högeråsikter.
Ingen regering vill heller skicka iväg ett gäng 19-åriga lumpare, eller 35-åriga “repgubbar” med civila karriärer, till ett krig i främmande land (det funkar alltså för att avskräcka våra politiker från att ge sig in i USA:s imperialistiska äventyr i namn av “kriget mot terrorismen”), och ett annat argument för värnplikt är att en armé av värnpliktiga ytterst ogärna skjuter på sitt eget folk. Det minskar risken för en ny Ådalen-massaker, och risken för att vårt försvar ska bli en stat i staten med en egen agenda.
Egentligen så vill jag bara att vi ska avskaffa hela krigsmakten, men jag antar att vi får leva med den ett tag. Och då är det bäst att göra det bästa (minst dåliga) av det.
Svensson skriver även han om samma sak som mig, men är radikalare än vad jag själv vågar vara, Omsorgaren skriver om skolstarten, och Planekonomen delger några funderingar om vanliga och ovanliga människor.
//Trotten
Borgarmedia: SvD, DN
Andra bloggar om: Värnplikt, Försvaret, Pliktverket, Yrkesarmé, Kriget Mot Terrorismen, Politik
