Ska arbetslösa bli nomader?
Från och med den första juni, dvs. för tre dagar sedan, infördes nya regler som kan tvinga arbetslösa att lämna sina hem och flytta “dit det finns jobb”. Ja, det märks att vår arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin aldrig själv har varit arbetslös.
Det förakt som han visar för alla arbetslösa när han kallt utgår ifrån att “det finns jobb till alla, bara dom anstränger sig lite” visar att han totalt saknar verklighetsförankring och skulle passa bättre på en bal på slottet Versailles 1789. De mest företagsamma, de som inte är bundna vid bostad, familj och barn, de kan kanske slita upp bopålarna och “flytta dit jobben finns” och klättra framåt i jobbkön, men det räcker med enkel matematik för att inse att alla cirkus 300 000 arbetslösa inte kan få arbete. Och definitivt inget tryggt arbete med fast anställning. Det Sven-Otto Littorin verkar glömma bort är att många dessa “oföretagsamma” arbetslösa har familjer och barn, och kan inte kuska runt i Sverige hur som helst.
Borgarna vill skapa en reserv av arbetslösa som med orden “yes massa”(jämför med gamla filmer om bomullsplockare i amerikanska södern) kan acceptera vilka villkor som helst.
För att åstadkomma detta så måste dom arbetslösa sättas på plats. Dom måste tryckas ner i skorna, brytas ner och tappa stoltheten, tills dom en vacker dag kan anställas för att skura Sven-Otto Littorin och hans överklasskompisars toaletter med en tandborste 10 timmar om dagen för en lön motsvarande en snickers i månaden.
En vacker dag kanske Littorin och hans överklasskompisar kommer skura våra toaletter tio timmar om dagen, men tills den dagen kommer så är det upp till oss att bekämpa sådana här förslag som syftar till att föra oss tillbaka till 1800-talet.
//Trotten
Borgarmedia: SVD, SVD2
Andra bloggar om: Littorin, Arbetslöshet, Moderaterna, Politik





Nä alltså, inte nomader. Mer som amerikansk trailertrash.
Bo i husvagn och stanna där det finns ströjobb för stunden. Jättestabil och bra tillvaro för barn.
Är det inte förbannat rätt att kräva nånting av en person som om han inte pallrar sig dit jobben finns skall leva på alla andra medborgare som då kommer att behöva att stå för dennes uppehälle? Det är verkligen dags att sluta med gnället och vakna upp!
Först och främst är det ingen som tvingas att varken flytta eller arbeta, det är helt och hållet frivilligt, sen kan man ju undra varför det är någon annans ansvar att fixa jobb åt folk? Varför behöver de inte anstränga sig själva, varför ska allt bara serveras utan motinsats?
VI har två val: Antingen skapar vi ett stenhårt samhälle utan empati och utan känsla för människan som en kännande varelse utan ser henne enbart som en produkt som ska vara ekonomiskt lönsam, eller så skapar vi ett mänskligt humant samhälle där vi erkänner andra värden än de rent ekonomiska och där vi tillsammans hjälper varandra att utvecklas.
Stark idag..svag i morgon. Det är lätt när man är mitt uppe i sin egen karrär och allt går på räls att döma andra men
” den som gräver en grop……faller själv däri. Den hårda linjen som många förespråkar kan bli er egen fälla, när ni minst anar.
Varför är det ett så fruktansvärt öde att flytta dit jobben finns? Texten bygger på antagandet att det är hemskt men jag ser ingenstans att det förklaras vad det är som är så hemskt. Personligen har jag de senaste åren flyttat mellan fem olika städer i tre olika länder - varje gång på grund av jobb. Detta har inte bara gett mig försörjning och arbetslivserfarenhet utan framför allt berikat mitt liv på ett sätt som aldrig varit möjligt om jag stannat hemma och levt på a-kassa istället. Det kan klart rekommenderas och man är sannerligen ingen offer bara för att man är rörlig och utnyttjar möjligheterna i livet.
En annan sak som är lite tveksam i den här bloggposten är alla insinuationer om vilka syften som den förda politiken har. Littorin må vara en lättlurad jäkel (Fairfax, ni vet) men det finns inget som talar för att han eller den regering han sitter i har för avsikt att “trycka ner” de arbetslösa.
För att kunna försörja sig och sin familj kanske det vore vettigt att öppna ögonen för de möjligheter som finns, istället för att surt sitta med armarna i kors och vräka ur sig att allt är stört omöjligt p.g.a att regeringen gör allt för att “trycka ner” och “sätta de arbetslösa på plats”!
DET är väl vad “arbetarkamp” borde handla om?! Att skaffa sig ett arbete istället för att skylla sin egna situation på andra!!
Alla är vi väl “arbetare” som vill ha ett arbete för att kunna försörja oss. Om nu vår del av världen ser ut som det gör, så får väl VI flytta TILL jobben! Istället för att gnälla så förbaskat.
Nej, jag säger som de här ovan: Sluta gnäll - VAKNA UPP!!
Det är skillnad mellan att flytta frivilligt dit man vill än att bli tvingad. Jag har flyttat åtta gånger, ibland pga att jag fått arbete på annan ort och ibland pga av andra skäl, men alla gånger var av egen fri vilja. Jag skulle aldrig flytta till en ort permament där jag inte vill bo eller ta ett arbete där jag kommer at vantrivas. Livet är till för att levas och livskvalitet är viktigt.
Undrar vad Martins fru och barn tycker om att flytta omkring så där??? Nähä… Han har inga! Och så är det med alla arbetssökande… Eller???
Reinfelt menade förresten att en förutsättning för att han skulle flytta till statsministerbostaden i centrala Stockholm var att det gick att ordna så att barnen slapp byta skola och fritids… Han tyckte tydligen att det var viktigt!!! Tänker lite på uttrycket “mina barn och andras ungar”.
Tanken att flytta dit jobben finns tycker jag är helt självklar. Problemet är ju som sagt om man har barn som går i skolan eller på dagis, det är inte så kul att rycka i från barnen från deras tillvaro. Men vad är problemet med de som inte har några barn eller en fru/flickvän/ eller man/pojkvän. Du får ju göra det bästa av situationen, vill du jobba och du får tag på ett jobb som ligger kanske 50 mil bort så är det bara att ta sitt pick och pack och börja om. Livet handlar om att lösa de problem som uppstår så helt enkelt; Deal with it!
Lisa! Varför ska alla barnfamiljer alltid gömma sig bakom barnen? Varför är det bara singlar som förväntas vända upp o ner på sin tillvaro? Antingen gäller reglerna lika för alla eller så gäller det inte för någon. Även singlar kan rota sig på platsen de bor, ha vänner etc. Skyll inte hela tiden på barnen. De klarar en flytt!